Full Gas - smakprov Hela boken (pdf)

 

Jag är kär i allt.
Förälskad utav bara fan.
Det pirrar i kroppen så fort ögat, eller örat
upptäcker nåt nytt
Och det gör det i princip hela tiden.
Kan ni tänka hur ofta det pirrar.
Hela tiden
Det är härligt att vara förälskad.
Det är underbart att vara kär.

 


Jag sitter i restaurangen på färjan. Har precis ätit lite och tittar nu ut över vattnet. Jag sitter faktiskt och fiser lite. Lite diskret. Ändrar ändans placering lite och släpper mig sedan. Skönt.
   Det sitter ingen mer än jag i den här delen av restaurangen. Så det märks inte att jag fiser. Om de inte ser att jag ändrar ändans placering - och jag gör nog en liten grimas.
   Alla människor fiser. Många smygfiser lite varstans. Som på restauranger. Titta er omkring i folksamlingar; titta på deras ansikten., Man ser på nån när han eller hon försöker se ut som om de inte alls står och fiser. då står de nämligen och fiser.
   Det är inte lätt att göra det snyggt. det får inte höras och inte lukta för mycket. Då blir man upptäckt. Och det går ju inte. På konserter är det lättas. Det är mycket ljud och dofter omkring, så det märks inte när man fiser.
Alla människor fiser.

 

 

 


Till havs
Min kompis Mats har skrivit en snapsvisa.
Den går så här: Till havs. Med snaps.
Helt enkelt ett mästerverk.

 

 


Full gas
Dagen innan hade vi druckit så våra hjärnor blödde.
Dansat, vrålat, hånglat, njutit.
Nästa dag var det party igen. Klockan var 17.30 när fyra bakfulla killar satt kring ett bord med varsin oöppnad öl.
Truls tog tag i kapsylen, tittade upp och sa lite, men bara lite, frågande: ”Det är väl full gas idag också?”
Vi nickade lite diskret. För visst var det full gas.
Det är alltid full gas.
 

 


Om vi dör ikväll kommer vi ångra vad vi sa idag
Om vi dör ikväll kommer vi ångra vad vi gjorde idag
Då skulle vi istället knullat och sagt vackra ord
Om vi dör ikväll kommer vi ångra vad vi sa idag
Om vi dör idag kommer vi ångra att vi inte gjorde det idag
 

 

Nu: Kärleksdrama i 7 akter
Akt 1
Mats kör bil och tänker på kärlek.
Akt 2
Gud, som vi inte trodde fanns och som i denna akt 2 egentligen mest verkar vara något fyllo från typ Säffle, tittar in och säger åt Mats att tänka mer på bilkörningen.
Akt 3
En skitsnygg lifterska plockas upp av Mats. De hälsar försiktigt på varandra.
Akt 4
Kärlek uppstår.
Akt 5
Problem. Kvinnan, Martina, berättar att vidare affär inte är möjlig eftersom hon ska slavarbeta i en diamantgruva i Argentina resten av livet efter en rad tveksamma spel- och dobbelaffärer.
Akt 6
Mats sätter surt, bara lite surt, av Martina strax norr om Halmstad för det är därifrån hon ska ta sig vidare till Argentina. De bestämmer att hon ska fly snarast och då ska de träffas igen.
Akt 7
Mats kör bil och tänker på kärlek. Fast nu på ett lite annat sätt.

 

Jag mötte min bekante, Igor, från Ukraina. Eller är det Vitryssland som Kiev ligger i? Nåja.
Jag blev lite förvånad eftersom han sagt att han skulle hem till Kiev och
stanna där i 4 veckor. Nu hade det bara gått 3. Därför frågade jag:
-Skulle inte du vara i Kiev nu?
Igor tittade på mig och sade med strikt min:
-Kiev is a very strange place. Sedan gick han.
Ojdå, tänkte jag.

 

Jag tror för det första inte det är meningsfullt att identifiera sig själv med att berätta vad man inte tror på.
Och så finns det andra saker jag inte tror på:
Jag tror inte på det undermedvetna.
Jag tror inte på att barndomen spelar någon direkt roll.
Jag tror inte alls på Freud.
Jag tror inte på gud.
Jag tror inte på Einstein. Kanske lite mer än på kvantmekanikerna, men inte så mycket ändå.
Jag tror inte på liv efter döden.
Jag tror inte att vi säkert kan veta någonting.
Jag tror inte på min gamla samhällslärare.
Jag tror inte på flickors pojkvänner som säger att de vill lära känna mig.
Jag tror inte på historiekunniga som säger att så här var det faktiskt”.
Jag tror inte på folk som säger att man måste gå med i facket.
Jag tror inte på politiker som säger att vi ska gå den enda vägen.
Jag tror inte på tågkonduktörer som säger ”No problem” när tåget är två timmar försenat.
Men jag tror på framtiden.
Och jag tror på kärleken.
Jag tror på universum.
Och på möjligheterna.
Jag tror på tågkonduktörer som säger ”Big problem” när loket har gått sönder.
På skönheten.
Jag tror på mig själv.
De här sista lade jag till för att inte verka så butter.


  Rampen är klar, står och blänker
Nu ska det bara skjutas uppåt
Allt är redo; jag är säker
Du har väl kollat alla muttrar
Låt räkningen börja: 1,2,3,10
Det kan inte gå fel; det är allt jag vet

 

Hela boken (pdf)